Ibland får man ta vad livet erbjuder
Deprimerad. Ja, så tror jag att man kan förklara hur jag känner mig. Förut villa jag bara åka till stan och shoppa och jag blev bara änu gladare när jag såg det fina vädret, men nu känner jag inte för nått alls. Eller jo att gå ut men vad skajag göra ute. Sätta mig i snön och kissa som en hund? Nee, knappast. Det ända jag känner attjag villgöra lite är att fixa med tavlorna i mitt rum, MEN jag har inga ramar så det går inte. Jag tror att jag går ut och tar en promenix, för det verkar vara vadsom erbjuds.
Här kommer lite från min dag igår.
Skola som vanligt, fram till kolckan 5 sprang jag och Sandra runt och letade present till Anna. Vi hittade en i sista stund och gick sedan för attmöta upp henne vid bussen och fortsätta ner mot bowligen. Jag fick till kvällens första stike, men Anna vann, Sandra 2a och jag sisst. Middag åt vi på Kebabaren och efterätt på donken. Skoj kväll!
Sandra och jag letar present
Födelsedagsbarnet
Jag och mitt lysande bowligklot efter vårab stirke
Lysande fötter
Kommentarer
Trackback